buhu...
Asså nu tänker ja deppa som fan här bah för att ja kan o för att ja tkr alldeles för jävla synd om mej själv!
Jag blir så arg när jag tänker på hur fint alla andra har de. Typ värsta lyckliga förhållandet med någon som älskar dom o blablabla. Just nu känner ja bah för att ta livet av alla dom, de är ju så orättvist att just dom får ha de så bra men inte jag. Vill inte bli sårad igen, har gråtit så många nätter pga dej. Varför kan du inte bara förstå att ja vill ha dej? De kan väl inte vara så jävla svårt eller. Nu börjar jag tvivla på om de verkligen är värt att kämpa vidare, men på samma sätt kan ja inte bara låta dej gå. Att tänka att någon annan kanske får de jag har kämpat för att vinna i nästan ett år. De är nästan värre än att gång på gång bli sårad av dej. Okej jag kan erkänna att jag är väl lite svartsjuk, men kanske int eså konstigt när jag vet att var och varannan person jag täffar har haft eller vill ha en relation med dej precis som ja. Och att du alltid skall skryta med dina brudar gör ju inte saken bättre. Jag har precis vågat erkänna för mej själv att du är den person jag vill dela mitt liv med. Men hur jag skall få dej och fatta de är ett kapitel för sig. Men man får ju iaf hoppas att du har några känslor för mej, annars kommer jag be dej dra åt helvete ganska snart o ditt liv kommer inte bli bra.
Förlåt men jag älskar dej verkligen!!!!
